Relationer
När jag var liten hade jag väldigt lätt att få vänner. Så lätt att det nästan blev jobbigt och jag fick be min mamma ljuga om diverse åkommor som drabbat mig så jag skulle få slippa umgänge. På dagis var jag den självklara ledaren och jag fungerade förträffligt bra i den fria leken. Först när eländiga lekar såsom fotboll, brädspel och annan skit med regler att förhålla sig till blev det kaos i min hjärna. Tre pedagoger fick hålla mig nere på marken efter ett smärre vredesutbrott jag fått på fotbollsplanen. Jag ansåg att mina lekar och regler slog deras fåniga spektakel med hästlängder och kunde dessvärre inte finna mig i situationen alls.
Fastän nu var det ju inte alls det jag tänkte berätta.
Jag har alltid haft väldigt lätt för att få vänner och ha långa, välfungerande, lojala relationer till andra människor. Fram till sena tonåren ungefär då jag insåg att mitt gränslösa jag stod öppet för så kallade vänner att utnyttja. Jag fann mig så gärna i rollen som hovnarr eftersom jag ju personligen hade väldigt roligt. Efter ett tag började jag dock äcklas litet av intentionen hos mina sk vänner.
Mitt livs största svek och början på min sociala fobi. Jag är inte bara ovillig utan även oförmögen att föra mig socialt under längre perioder. Människor runtomkring vill jag gärna ha en fet distans till.
Hursom, jag har insett att det inte är hållbart att ställa för höga krav på människor. En är ju inte Guds bäste barn själv liksom. Nedan tänkte jag presentera två bilder på mig och en gammal go vän. Jag är väl medveten om att detta nu låter som en diss till denne vän men så är det inte. Vi har förstört varandra, knullat varandras pojkvänner, slagits och hotats. Jag har varit så jävla arg så jävla länge men så en dag slog det mig att jag hatat dig så mycket för bedrifter som lika gärna hade kunnat vara mina. Snart taggar du till Thailand men du kommer alltid ha en plats i mitt hjärta.
Kicking it since 2004. Bilderna är från 2008 respektive 2014.
mvh Roxy Moon
