Min hjärna går på högvarv trots lugnet efter stormen
Att en sådan total förstörelse kan ge mig en sådan känsla av lättnad och tillfredsställelse. Jag älskar att krascha. Jag älskar när manin driver mig 280 km i timmen rakt in i en betongväg och jag inget annat än återuppbyggas kan göra. Jag har bränt mina broar men jag vet att jag har tagit mig närmare den kärna till vilken jag vill identifieras. I hela mitt liv har jag varit på jakt efter att fånga min riktiga essens. På vägen har jag älskat och blivit älskad men aldrig känt mig särskilt älskad eftersom det jag anser vara själva kärnan i min essens är det som får människor att fly.
mvh Roxy Moon